Hur går man för att inte missa något?

Tyvärr går det inte att vara sakletare hela året. Egentligen är det bara en rätt kort tid på våren och ett tag på hösten. Är det en vinter utan snö, kan man leta lite då också, men oftast är det tjäle i marken och jorden är stenhård. Så om man skall leta porslin på en åker, så kan man inte åka på semester i april. Då måste man vara beredd och ta vara på tiden! Vi brukar gå fram och tillbaka i sidled, där vi för varje gång vi vänder flyttar oss en meter. Då är det bra att ha en pin­ne nedstucken i jorden så att man vet var man gick varvet innan. Gör man sammanlagt 50 vändningar, så har man flyttat pinnen lika många gånger.

Det är bra att ha en pensel

Porslinet kan ligga helt synligt och då är det ju bara att plocka upp det. Det kan också märkas bara genom att ett hörn sticker upp. Har man bråttom, så sticker man bara ner handen och drar upp den, men det är inte det roliga sättet. Det blir mer spännande om man tar upp sin pensel. Sen lägger man sig på knä och penslar försiktigt fram porslinbiten. Det roliga med att göra så, är att man får fram lite i taget och under tiden hoppas man på att det skall vara en färggrann bit, eller en bit som man av någon annan anledning länge har letat efter. Då känner man sig som en riktig arkeolog. Man kan ha en målarpensel, men vi har fått penslar av mamma av den lilla breda sorten, som man använder när man baka bullar och penslar på äggsmet. Dom kos­tar bara 15 kronor styck.

Det är bäst när det regnar

Det är en annan sak som är väldigt viktig om man vill göra många fynd. Det är att passa på när det är rätt väder. Det är stor skillnad på att gå ut efter flera soliga och varma dagar. Då är chan­sen inte särskilt stor att man hittar något. Nej, allra bäst är det att vara beredd att gå ut med stövlar precis efter att det har regnat. Ju mer det har kommit desto bättre är det. Du und­rar kanske var­för det är så. När det regnar så rinner jorden undan från det som är hårt. En pors­linbit är hård och om den ligger alldeles nära ytan på jorden eller kanske till och med sticker upp lite, ja då kommer hela biten att synas när det regnat klart. Hade det inte regnat alls, så hade porslin­biten legat kvar under jorden eller i alla fall hade en betydligt mindre del varit synlig. Båda gångerna är risken stor att man bara går förbi utan att se något och det är ju synd. Så kom ihåg att vara på plats på våren och alltid efter att det har regnat!

Passa på när det är nyplöjt och harvat

Bonden som sköter åkern gör inte allt på en gång. Oftast så plöjer han tidigt på våren. Det är då man kan hoppas att bitar som ligger djupt ner blir synliga för första gången. Då gäller det att passa på. Efter ett tag kommer han tillbaka och harvar. Harvar gör man för att åkern skall bli slät och fin så att det går att så. De bitar som kommit nära ytan efter plöjningen kanske blir synliga nu. Det är i alla fall vår andra chans att hitta något. Efter detta är det för sent. När det är sått, skall du inte trampa sönder marken och när det börjat växa ser man ingenting.

Bli god vän med bonden

 

Du kan inte vara sakletare om du inte kommer överens med den som brukar marken. Även om vi är försiktiga när vi går omkring ute på åkern, så kan vi skada något eller det kan i alla fall se ut som om något skall bli förstört. Då är det bra att bonden har gett tillstånd till våra promenader. Vi smög i början, men det höll inte i längden. Då pratade pappa med honom och vi kom överens om vi kunde hjälpa till med något ,mot att vi fick leta porslin. Det första året som detta var aktuellt, så odlade man potatis på åkern. Vårt uppdrag blev att plocka upp det som maskinen missat. Det blev många kilo extra i tunnorna det året tack vare vår arbetsin­sats. De senaste åren har vi inte behövt göra något särskilt. Det har räckt med att ibland visa upp vad vi har hittat. Det är många som är intresserade av att se vad vi plockar fram ur jorden. Det har ju hänt att folk har hittat guldskatter!

Annat än porslin

Vi har bara pratat om porslin, men det finns en del annat som också är intressant. Det är klart, att hittar man flintbitar eller till och med en hel yxa, så är det ju ett jättefint fynd. Annat man däremot ofta ser är glasskärvor av olika slag. Det kan vara en flaskhals, en bit av en skål eller kanske från ett dricksglas. Ibland kan det vara lika spännande som en fin porslinsbit. Då och då hittar man saker i metall och det kan vara lurigt att veta vad det är. Dom gånger vi har räk­nat ut vad metallen används till, så är det oftast en del av ett verktyg eller något som har med hästarna att göra. Flera gånger har vi hittat små mynt. Sen kan det vara helt andra saker. I vår låda ligger till exempel ett dockben som bara är 6 cm långt. Det måste ha varit en väldigt liten docka. Ofta hittar vi träkol och slagg. Kanske har man, för riktigt länge sedan, framställt järn här.